29/1 2016..Osäkerheten kring sprutbyten består. Så också Espigas inflytande

Blogg 160129
|
 Tipsa en vän
 

Dario Espiga (S) har meddelat att han kommer att lämna sitt uppdrag som kommunalråd och som ledamot i kommunstyrelsen i slutet av mars, inte kommunfullmäktige, som Adam Cwejman felaktigt uppger i dagens ledare i GP. ”Med Espiga försvinner förhoppningsvis det skadliga motståndet från stadens socialdemokrater” mot sprutbytesprogram för narkomaner.

 

Innan Fyrvaktaren går in på argumenten för att vara ytterst försiktig med att införa sprutbytesprogram gör det att ifrågasätta Cwejmans tro på att allt förändras med att Espiga lämnar kommunstyrelsen.

 

1. Espiga är sedan ett år inte kommunalråd med ansvar för sociala frågor, vilket Cwejman påstår. Trots det har sprutbyte inte införts.

 

2. Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna i Göteborg säger nej till sprutbyte. Dessa partier har majoritet i fullmäktige. Därför har inte sprutbyte införts.

 

3. Beslut om sprutbyte fattas av Espiga fullmäktige, stadens högsta beslutande organ. Där kommer Espiga sitta kvar. Så nästa gång frågan behandlas har han lika mycket att säga till om som i dag.

 

Cwejman menar att motstånd mot sprutbytesprogram har ”bristande förankring i den medicinska forskningen”. De närmaste forskningskällor som han själv kommer med handlar om att ”den sammantagna bilden från länder som Australien och USA, där sprutbyten använts i flera decennier” är att smittspridningen minskar.

 

Tyvärr har forskning kring narkotikamissbruk och sprutbyten som borde varit objektiv fått inslag av tyckande. Fyrvaktaren gräver trots det djupare i den och sätter in den i ett svensk och göteborgskt sammanhang

 

1. Det finns inga kontrollerade studier av sprutbytesprograms effekter. Av etiska skäl anser man sig förhindrad att jämföra resultat av sprutbytesprogram med kontrollgrupper som inte har tillgång till fria sprutor.

 

2. Den mest omfattande och renommerade metastudien, det vill säga en undersökning av tidigare forskningsresultat, gjordes under ledning av Norah Palmateer vid den brittiska hälsovårdsmyndigheten 2010. Palmateer konstaterade att forskningen inte kan leverera oomtvistliga argument varken för att starta sprutbytesprogram eller att avstå.

 

3. Det vanligaste argumentet för sprutbytesprogram är att förhindra smittspridning och nu främst av hepatit-C. I Sverige finns det inga tecken på att just sprutbyte skulle minska smittspridningen. Folkhälsomyndighetens egen statistik visar att det i Västra Götalands län över en tioårsperiod är färre fall av hepatit-C i förhållande till befolkningen än i Stockholms län och Skåne där man har sprutbytesprogram.

 

4. Samma sak gäller för drogrelaterad dödlighet enligt Socialstyrelsen. De senaste tio åren har Västra Götalands län haft lägre antal döda per 100 000 än Stockholms län, Skåne och riket som helhet. Mot bakgrund av de svenska myndigheternas egen statistik är det svårt att se att sprututbyte skulle minska smittspridningen.

 

5. Blodburen smitta som hepatit-C och hiv är inte den största hälsorisken för injektionsnarkomaner. Varje år dör 100-tals fler sprutmissbrukare av överdoser och orena substanser.

 

6. Att med injektioner införa giftiga ämnen förbi kroppens alla skyddsbarriärer rakt in i blodomloppet är den ojämförligt farligaste formen av narkomani. Varje vecka dör flera människor i Sverige genom själva formen för missbruket. Om samhället ska sprida verktygen för detta måste forskningsevidensen för att fördelarna överväger nackdelarna vara otvetydiga. Och som de mest renommerade metastudierna visar är det inte fallet.

 

Experter som varit övertygade bortom evidensen har misslett politiken tidigare. Vi har till exempel haft experiment med legal förskrivning av tung narkotika utifrån skademinimeringsargument, som visade sig ha oönskade och av expertisen oförutsedda effekter när det gällde etableringen av centralstimulerande preparat inom missbrukarkretsar.

 

Ingen tror att människor debuterar i narkomani genom sprutbytesprogram. Men drogvaneundersökningar visar att ungefär hälften av de tunga missbrukarna av opiater och centralstimulerande (heroin och amfetamin) inte använder sprutor utan intar preparaten genom munnen eller via rökning. En anledning är att sprutor, som är ett mer ekonomiskt och rusintensivare distributionssätt, är en bristvara i Sverige.

 

Det finns i sammanhanget en inte försumbar risk att sprutanvändningen bland tunga narkomaner blir vanligare genom den ökade tillgång som följer av sprutbytesprogram. Även om man inte klart kan belägga orsakssamband, så har man i Skåne gjort iakttagelsen att sprutmissbruk blivit mer spritt samtidigt som sprutbytesprogrammet har pågått i Malmö.

 

Med tanke på att 100-tals fler människor dör av injektionsbruket i sig än av missbruksrelaterad blodburen smitta ter sig Göteborgspolitikens försiktighetsprincip välgrundad.

 

Det finns dock en omständighet till. Ibland anförs att sprutbytesprogram är ett bra sätt att få kontakt med missbrukare för att motivera för avgiftning och rehabilitering. Så är det nog ibland. Men de flesta sprutmissbrukare är kända redan genom socialtjänsten.

 

Här kan det göras mycket mer för att motivera och ge kända missbrukare professionellt stöd att bryta sina destruktiva drogvanor. Det är nog nödvändigt för att få ökad förståelse och respekt för den restriktiva narkotikapolitik som det finns en samsyn om över blockgränsen i Göteborg.

 

Fyrvaktaren 29/1 2016

Ny Tid vs GP

 

• Försäkra dig om att få även nästa Fyrvaktaren. Följ Ny Tid på Facebook. https://goo.gl/ErSohc
• Få tidningen Ny Tid i din brevlåda varje fredag i ett halvår för 205 kronor. Bli prenumerant. http://goo.gl/eoco0c

Skrevs av | | permalink
Nyhet! Få videobloggen som VMS till din mobil. Registrera dig här.
Information prenumeranterSenasteNummer