”Hedervärt att jobba på Ny Tid”

Nyhet 170303
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 
”Hedervärt att jobba  på Ny Tid”
– Jag är en arbetargrabb från Gamlestan som ville skriva. Så presenterar Gösta Carlson sig själv. I förra veckan fyllde han 90 år. Mellan 1957 och 1964 arbetade han som journalist och länsredaktör för Ny Tid. Sedan dess har han skrivit ett stort antal böcker om Göteborg och om Göteborgs historia. Senast handlade det om jubileumsskriften ”Göteborgs arbetareförening 1866–2016 – från liberalism till socialism”. Text och foto: Johan Flanke

en dag i slutet av 1940-talet kom Gösta Carlson till jobbet som rörläggare på Nordhemsgatan med en fundering. I Göteborgs-Posten hade han läst om att Göteborgs stift hade fått en ”reaktionär prelat”.
  – Jag visste inte vad det var och de som jag frågade ville inte svara. Jag bestämde mig för att köpa en bok som förklarade vad en reaktionär prelat är, säger Gösta Carlson.

 

Han knycklade ihop en massa kopparrör under dagen och sålde på en skrotfirma. Det innebar extrapengar som kunde användas till eftermiddagssponken, det vill säga brännvinssupen på eftermiddagen, och eftersom han var lägst i ställning i arbetslaget var det hans uppgift att inhandla brännvinet.

 

Gösta Carlson frågade de andra i arbetslaget om det var möjligt att han fick ut sin del av de sålda kopparrören i pengar i stället för i brännvin. De tre andra i arbetslaget diskuterade saken en bra stund och godkände sedan hans önskemål.
För pengarna köpte Gösta Carlson ”Svenska akademins ordlista”.
Han reser sig ur fåtöljen och går in till sitt rum i lägenheter på Nilssonsberg i centrala Göteborg. Där hittar han ordlistan i bokhyllan. Det syns att den är välanvänd under många år.
  – Där började min resa, säger han.
Pengarna han tjänade som rörmokare, metallarbetare och mentalvårdare använde han till att läsa på folkhögskola.

 

Det första tidningsjobbet var som volontär på den socialdemokratiska tidningen Skaraborgarens lokalredaktion i Skövde. Huvudredaktionen fanns i Falköping.
  – Lönen räckte till hyran. Jag drygade ut lönen genom att sälja annonser och skriva för andra dagstidningar och fackförbundstidningar. Ibland blev det jobb dygnet runt, säger Gösta Carlson.   
Lokalredaktionen beskriver han som en kaffestuga och diskussionsklubb för partifolk.  
1957 ringde Clarence Johansson, redaktionssekreterare för systertidningen Ny Tid i Göteborg, och erbjöd honom ett jobb på tidningen. Flytten för familjen gick till en nybyggd lägenhet på Vårväderstorget i Biskopsgården på Hisingen.

 

Arbetet på Ny Tid innebar att bevaka alla kommuner utanför Göteborg.
  – Det blev många resor. I Göta älvdalen fanns det starka arbetarekommuner och många prenumeranter. Det gjorde att det var gott om nyhetstips från dessa kommuner och mitt arbete gjorde att prenumeranterna blev fler. Efter ett tag tillsatte Göteborgs-Posten en extra journalist i Älvdalen för att möta konkurrensen, säger Gösta Carlson.

 

Att jobba på Ny Tid under denna tid ansågs som hedersamt.
  – I varje rum fanns en känd kulturpersonlighet med en eller flera böcker bakom sig. Andra skulle senare bli kändisar inom medievärlden, säger Gösta Carlson.  
Han räknar upp namn såsom chefredaktören Rolf Edberg, som senare blev riksdagsledamot och landshövding i Värmland, ledarskribenten Stefan Oljelund, Harald Hjern, Kuno Beckholmen och Kaj Björk som tog över som chefredaktör efter Rolf Edberg.
  – Det var en optimistisk tid med stark framtidstro. Alla drömde om bil och en sommarstuga. De fackliga och politiska organisationerna var starka och alla visste vem som var LO-ordförande i Göteborg, säger Gösta Carlson.

 

Och tidningar fanns det gått om i Göteborg. Vid sidan av Göteborgs-Posten (liberal) och Ny Tid (socialdemokratisk) fanns Göteborgs-Tidningen (liberal), Göteborgs Handels- och sjöfartstidning (liberal) och Aftonposten (konservativ). Till det hade flera Stockholmstidningar och Tidningarnas telegrambyrå, TT, redaktioner i Göteborg.  
  – Vi kunde vara tio journalister på en större grej. Varje morgon samlades omkring fem journalister från de olika tidningarna för en runda till domkapitlet, länsstyrelsen, domstolarna, åklageriet och kriminalpolisen för att söka efter nyheter i diarierna. Konkurrensen var hård. Det gällde att hitta nyheter som man var först med, säger Gösta Carlson.

 

En sådan som han minns var när Ny Tids tecknare Gunnar Bongberg kom in på hans rum och berättade att någon köper in massa hus i Torslanda.
  – Jag ringde kommunen. De sa inget. Jag ringde Torsten Henrikson (socialdemokratiskt stadsbyggnadskommunalråd, red. anm.). Han kunde inget säga. Då ringde jag Hans Blenner på Volvos PR-avdelning och låtsades att jag visste vad som pågick. Han erkände att det var Volvo som köpte upp mark för att bygga Torslandaverken. Vi hade fått en jättestor nyhet, säger Gösta Carlson.
Villkoren för Ny Tid under början av 1960-talet beskriver Gösta Carlson som små. Då hade redaktionen 37 journalister.

 

  – Vi var många som tyckte att man skulle satsa på Ny Tid, men Stockholmstidningen drog massor av LOs pengar. Ny Tid var hela tiden nedläggningshotad, säger han.
Vid årsskiftet 1962/63 hade Skaraborgaren lagts ner och Gösta Carlson fick uppdraget att vara länsredaktör för Ny Tid i Skaraborg med placering i Skövde. Då fanns det fyra tidningar i Skövde. Ny Tid med sin Skaraborgsedition var en av dem.
  – Jag räknade ut att varje rad i tidningen kostade fyra kronor.

 

Det gällde att gå igenom varje del av länet för att få nyheter som gav prenumeranter som i sin tur gav lönsamhet åt tidningen. Jag utbildade skribenter i olika delar av Skaraborg som rapporterade in nyheter, säger Gösta Carlson.
Han minns att det gick bra för Ny Tid i Skaraborg och att han fick upp en annonssäljare från Göteborg.
  – Om inte de korkade gubbarna högst upp hade tvingat oss att höja priset på Ny Tid hade det kunnat gå bra för oss. Göteborgs-Posten gjorde allt de kunde för att knäcka oss.

 

Våren 1963 flyttade Gösta Carlson med familjen tillbaka till Göteborg. I mars 1963 fick den socialdemokratiska tidningen Kuriren i Uddevalla läggas ner för att förstärka Ny Tid, men 31 december 1963 kom det sista numret ut av dagstidningen Ny Tid med Kuriren, som tidningen då hette.
Veckan efter började en tunnare Ny Tid ges ut som veckotidning under ett år. Mellan januari 1965 och juni 1966 gavs Ny Tid ut sex dagar i veckan innan tidningen helt las ner och ersattes av Arbetet Väst, en edition av den socialdemokratiska tidningen Arbetet i Malmö.
Gösta Carlson slutade på Ny Tid vid årsskiftet 1963/64.   
  – Jag fick ett erbjudande om att komma till GP, men jag ville inte gå till konkurrenten. Jag hade jobbat hårt mot den, säger han.

 

I stället började han jobba på Göteborgs-Tidningen, GT ett tag. Sedan erbjöds han jobb på Volvos informationsavdelning av Hans Blenner.
  – Jag svarade honom att jag är en röd sosse. Du får det inte roligt med mig. Han sa att han hade kollat upp allt om mig och jag fick ett jobb med att skriva tekniska artiklar. Jag fick en sekreterare och tjänstebil, men det var inget spännande, säger han.
I stället blev det jobb på Aftonbladets redaktion i Göteborg och Volvo igen innan han började jobba som informationschef på Göteborgs stads sjukvårdsförvaltning. Ett jobb som han sedan hade under 20 års tid.

 

Nu började Gösta Carlson skriva böcker på fritiden. En av de första blev jubileumsboken ”Sjukvården i Göteborg 200 år” som kom ut 1982.
Nu ser han tillbaka på 26 böcker om Göteborg och om Göteborgs historia på något sätt.
  – Jag hade en dröm om att skriva en historisk svit om Göteborg likt den som Per-Anders Fogelström skrev om Stockholm. Jag skrev den första boken ”Bertas barn”, men jag nådde inte upp till Fogelströms nivå, säger han.

 

När han ser tillbaka på tiden som journalist ser han ett hårt och otacksamt jobb, som hade många glädjestunder.
  – Min roll var obetydlig i ett sammanhang men ibland kan en journalist stärka de goda krafterna. Journalister kan påverka ett förlopp genom att låta olika personer komma till tals.
För arbetarrörelsen hade, enligt Gösta Carlson, Ny Tid en enorm betydelse.
  – Ny Tid kunde skriva om arbetsförhållanden. Det gjorde inte Göteborgs-Posten förutom någon parodisk artikeln någon gång om en kommunalt anställd som hängde på spaden. Personer inom arbetarrörelsen som förstod möjligheterna med en tidning hade väldigt stor nytta av den för att bilda opinion, säger han.

 

Enligt honom har inte arbetarrörelsens företrädare gjort tillräckligt för sin tidning.
  – Jag föreslog att politiker skulle se till att det offentliga såsom bibliotek och äldreboenden skulle prenumerera på Ny Tid, men så blev det inte, säger han.
Han ger en förklaring till att Göteborgs-Posten under dessa år blev den allt mer dominerande tidningen.
  – Kvinnorna bestämde att det var GP som skulle finnas i familjen. De ville hellre ha familjenyheter än politiska artiklar.
En annan förklaring är att den tidning som är störst och som har de mest köpstarka läsarna får de största annonsintäkterna och som Gösta Carlson också säger: Ny Tid fick läggas ner för att rädda Stockholmstidningen under en tid då tidningsdöden var stor.  

Fotnot: ”Reaktionär prelat” innebär en högst uppsatt person inom kyrkan som är bakåtsträvande. 

Information prenumeranterSenasteNummer